Allting började, som så ofta när jag är statist, en kall och solig vinterdag, när jag körde upp till Trollhättan för att vara med i den dansksvenska tv-serien Bron. Jag hade ingen aning vad det var för serie, eller vad jag skulle göra i den.
I lobbyn till filmstudion Trollywood så var ett 50-tal statister samlade, varav en hel del var polisstatister, så jag drog slutsatsen att det var en kriminalserie. Efter ett tag så lämnade alla statister lobbyn, alla utom jag. Jag fördes istället längre in i lokalerna.
Jag fick prova ut kläder; den typen av kläder som skulle fungera för en utslagen person, eller en gammal man. Det var det förstnämnda jag skulle spela; en utslagen man, som hade skjutit bort sitt ansikte. Jag skulle spela ett lik.
Efter utprovningen av kläder så hamnade jag i sminkrummet. En mask var redan halvt färdig för mig, och en lycklig sminkös påbörjade arbetet med att bygga på resten av masken. Hon hade mycket roligt när hon kletade på mängder med latex och fejkblod. Till slut såg jag ingenting, förutom från en smal springa vid vänsterögat.
Sminkösen fick varsamt leda mig ner för trapporna, tre våningar ner, ut på en isig väg, över en isig bro, över höga snödrivor. Inte konstigt att så många zombies i filmer och tv-serier rör sig så långsamt; det måste vara allt smink som hämmar dom.
Jag fördes till den husvagn där min karaktär drog sina sista andetag. Husvagnen var förberedd med en fejkvägg, med blodskvätt, där jag kunde placera mitt huvud, och skapa en perfekt illusion av ett självmord.
En fotograf tog stillbilder, som ska föreställa brottsplatsfotografier i serien. Inga rörliga bilder togs.
Alla dessa förberedelser måste ha tagit dagar, kanske till och med veckor; allt detta för ett fotografi som syns i högst två sekunder. Vi som var inblandade i arbetet hade väldigt roligt medan vi gjorde det, och resultatet blev väldigt bra; jag vet att det är en scen som många tittare reagerar på och minns.
Bron blev en succé som hittills har visats i över 50 länder runtom i världen, bland annat lite oväntade länder som Israel och Australien, och i USA ska någon göra en remake av serien. Jag har tyvärr inte fått någon inbjudan av Hollywood att reprisera min roll där.
På vägen ut från sminkrummet så blev jag presenterad för den danska huvudrollsinnehavaren Kim Bodniak. Han var väldigt trevlig, men jag förstod inte ett ord vad han sa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar