The Great Gatsby

Det är svårt att säga något om The Great Gatsby utan att säga för mycket. Filmen och framförallt boken som filmen är baserad på har blivit analyserad många gånger, och det är omöjligt att analysera filmen utan att avslöja för mycket av handlingen.

Men, jag ska förstöra en liten del av spänningen för er ändå. Den stora frågan är förstås, är Gatsby verkligen "great"? Det råder delade meningar i den frågan.

Jay Gatsby är vad man skulle kunna kalla en hopplös romantiker. Han hade en kärleksaffär med den vackra Daisy, och förlorar henne efter att ha deltagit i första världskriget, och Daisy, som trodde att Gatsby hade omkommit i kriget, gifter sig istället med den stenrika Tom Buchanan, som bäst kan beskrivas som ett buffligt rövhål.

Gatsby gör allt för att vinna tillbaka Daisy, och bygger upp en stor förmögenhet under 5 års tid, och köper ett stort hus där han kan se Daisy och Toms hus på andra sidan bukten. Där håller han stora fester dit New Yorks elit flockas, för att dricka hans sprit, bada i hans pool, och skvallra om vem denne mystiske Jay Gatsby verkligen är.

Men Gatsby deltar inte i festligheterna. Han dricker inte spriten, och han badar inte i sin egna pool. Han bara väntar, och hoppas, att Daisy en dag ska dyka upp på en av hans fester.

Om man ska beundra Jay Gatsby för något, så är det för hans förmåga till hopp. Samtidigt så är det drömmarna och hoppet som plågar honom. Han sätter Daisy på en pedestal, och ägnar all sin tid och energi åt att vinna hennes kärlek. Men hans bild av henne är bara en dröm. Det är hans egna fantasier som plågar honom, och hans egna försök att återskapa något som redan är förlorat är det som sliter ut hans hjärta.

Gatsby är sin egna värsta fiende. Det är lätt att ha sympatier för honom, för oss som är eller har varit i samma situation; samtidigt så är han en lögnare som tar till alla medel för att imponera på Daisy. Han är sympatisk på en relativ skala, mycket tack vare att dom flesta andra i filmen är så osympatiska, som den ytliga Daisy och den buffliga Tom.
Jag vet inte om jag vill kalla Gatsby för great, men jag antar att man skulle kunna Jay Gatsby för "the alright Gatsby".

Hur som helst, det är en fantastiskt bra film, med mycket fart och fest och färg, och en film som väcker mycket tankar och känslor.

Egentligen räcker det här som en sammanfattning av Jay Gatsby och hans handlingar: "dumma saker som man har gjort för att imponera på tjejer".

Eller så här:

Then wear the gold hat, if that will move her;
If you can bounce high, then bounce for her too,

Till she cry, "lover, gold-hatted, high-bouncing lover,
I must have you!"