Arnold vs Predator

Ibland så gör jag en resa i tiden, till min ungdoms och barndoms favoritfilmer, och det är alltid spännande att se om filmerna håller måttet. Ofta så gör dom inte riktigt det. I vissa fall för att min filmsmak har förändrats, eller för att filmerna är så tidstypiska att dom känns väldigt gamla. Speciellt gäller det filmer från mitten av 80-talet till tidigt 90-tal. Det är något med filmmusiken, skådespelarna, manusen, själva fotot, specialeffekter med mera, som gör att filmerna inte åldras så väl som filmer från andra tidsåldrar. Jag har nyss upplevt den känslan med filmer som Flykten från New York och The Terminator; även om dom fortfarande är väldigt bra filmer så känns det inte som att dom har motstått tidens tand lika väl som till exempel många klassiker från 70-talet.

Jag fruktade att jag skulle känna samma sak när jag beställde Predator(Rovdjuret på svenska) på Blu-Ray. Filmen var en av mina stora favoriter på 80-talet, och jag tyckte då att den var vansinnigt spännande, speciellt scenerna innan man får se själva Rovdjuret.

Jag har alltid sett den här filmen som Arnold Schwarzeneggers bästa film, och det var spännande att se om jag fortfarande tyckte att den var lika bra när såg den nu när jag närmar mig 40 år, som när jag var 13.

Och jag blev väldigt förvånad, över att det fortfarande är en jävligt bra film. Som sagt, jag såg den på Blu-Ray nu, och fotot är kristallklart. Själva kamera-arbetet är väldigt snyggt, med många snygga kamera-åkningar och snygga klipp. Filmmusiken är väldigt bra, och av den mer tidlösa sorten som passar i alla tidsåldrar.

Och skådespelarna... Filmen kretsar kring ett gäng supermacho-män, commandosoldater som är på ett räddningsuppdrag i den sydamerikanska djungeln, och man skulle kunna förvänta sig att en film som kretsar kring Arnold och ett gäng testosteronstinna muskelbyggare skulle innehålla uselt skådespelande. Men det funkar bra. Dom är supermacho-män i verkligheten, och det är det dom spelar i filmen. Men det går djupare än så. Dom lyckas förmedla en känsla av tight broderskap; en grupp nära vänner som har gått igenom mycket tillsammans. Och dom lyckas skapa en sympati för karaktärerna som är väldigt viktig för att vi som tittare ska bry oss om dom när dom blir jagade av Rovdjuret. Framförallt så lyckas dom förmedla en rädsla som är viktig för att vi som tittare också ska känna rädsla. När dom dom här killarna är rädda, då vet vi att det är allvar!

Och dom har all anledning att vara rädda. Den stora stjärnan i filmen är det mystiska, extremt farliga Rovdjuret. Och det här är en av punkterna som gör den här filmen så bra: när vi tills sist får se honom så ser han inte ut som en kille iklädd en halloween-kostym; han ser oerhört verklig ut, som om någon faktiskt hade hämtat en Predator från en annan planet och castat honom i filmen.

Predator är en film som inleds som en fartfylld action, och glider över till en skräck- och science fiction-film. Det är inte världens mest intelligenta och djupa film, men den är precis det den ska vara. Regissören, filmteamet och skådespelarna har tagit en film som i fel händer väldigt lätt hade kunnat bli en patetisk b-film, och istället gjort den till ett litet mästerverk i sin genre.

Hårda killar. Guvernören och Billy.