Men det fick mig att tänka efter när jag letade efter min söndagsunderhållning på Netflix. Allting som vi läser och ser på tv påverkar oss som människor. Det påverkar hur vi tänker och hur vi beter oss.
Desmond Morris skrev redan i slutet på 60-talet att film och tv handlar om dominans; att vi själva blir dominerade på jobbet eller i privatlivet, och att vi därför gärna vill se andra domineras på tv-n. Och det är lätt att se när man ser serier som House of Cards, Breaking Bad, eller Orange is the new black, som alla är tv-serier som jag har sett på Netflix. Väldigt många tv-serier handlar om dominans, konkurrens, om att försöka klättra i den sociala hierarkin. Och väldigt många filmer likaså. I stort sett alla actionfilmer handlar om en cool hjälte som är dominant i början av filmen, men blir sedan dominerad av skurken, och vinner tillbaka dominansen i slutet av rullen, och då kan vi jubla igen.
Jubla, förutom i dom fall där vi hejar på skurken istället, bara för att det är en mer intressant karaktär. Som Loke i Thor.
Just den här söndagkvällen så kände jag att jag ville se något som skulle kunna göra mig till en bättre människa. Något upplyftande. Jag hittade Derek. Derek är en tv-serie av Ricky Gervais, om en förståndshandikappad man som jobbar på ett ålderdomshem. Dom första 5 minuterna, när jag såg Ricky spela en förståndshandikappad man, så kände jag att det kanske bara var lyteskomik. Men det här var något helt annat. Det är en tv-serie med mycket hjärta och hjärna. Om jag tillåts använda ett tjejigt uttryck(och vem skulle kunna stoppa mig?), så skulle jag beskriva serien som väldigt fin.
En av rollerna spelas av Karl Pilkington, i hans skådespelardebut, och han gör ett utmärkt jobb. Karaktären han spelar är inte långt ifrån hur han själv är, och han kommer hela tiden med Pilkingtonska geniala observationer.
Som sagt, det är en fin tv-serie, och om jag inte var en så hård och dominant och cool man så hade jag säkert gråtit en skvätt vid ett par scener. Som det är nu, så blev jag i alla fall väldigt rörd.
Just den här söndagkvällen så kände jag att jag ville se något som skulle kunna göra mig till en bättre människa. Något upplyftande. Jag hittade Derek. Derek är en tv-serie av Ricky Gervais, om en förståndshandikappad man som jobbar på ett ålderdomshem. Dom första 5 minuterna, när jag såg Ricky spela en förståndshandikappad man, så kände jag att det kanske bara var lyteskomik. Men det här var något helt annat. Det är en tv-serie med mycket hjärta och hjärna. Om jag tillåts använda ett tjejigt uttryck(och vem skulle kunna stoppa mig?), så skulle jag beskriva serien som väldigt fin.
En av rollerna spelas av Karl Pilkington, i hans skådespelardebut, och han gör ett utmärkt jobb. Karaktären han spelar är inte långt ifrån hur han själv är, och han kommer hela tiden med Pilkingtonska geniala observationer.
Som sagt, det är en fin tv-serie, och om jag inte var en så hård och dominant och cool man så hade jag säkert gråtit en skvätt vid ett par scener. Som det är nu, så blev jag i alla fall väldigt rörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar