Der Untergang

En knapp vecka efter att jag kommit hem ifrån en helg i Berlin så satte jag mig ner och såg om den fantastiska tyska filmen Der Untergang om de sista skälvande dagarna av Andra Världskriget. Många har säkert sett de YouTube-parodier som filmen gett upphov till. De där Hitler skäller ut sina generaler och där textningarna förklarar führerns reaktion på allt ifrån GTA V:s försenade release till att McDonalds bara serverar frukost till 10:30. Sjukt roligt, men det är också klipp ifrån en sjukt bra film som förtjänar lika många ”views” som parodierna.

Der Untergang handlar om de där sista dagarna av kriget då Berlin närmast jämnades med marken och framför allt så handlar den om Hitlers sista förvirrade dagar i livet i sin bunker under regeringskvarteret. Omgiven av sina officerare och fantiserande om fantomarméer som han var övertygad om skulle vända kriget till det tredje rikets fördel. Filmen bygger bland annat på Hitlers sekreterare Traudl Junges ögonvittnesberättelser och Bruno Ganz porträtterar den galne och parkinsondrabbade führern på ett alldeles magnifikt sätt. Det är ingen tvekan om att det är ondskan personifierad han spelar, det närmaste man kan komma djävulen i mänsklig skepnad, men det är också just en mänsklig skepnad han får av Ganz. För kanske första gången så spelas Hitler på ett tredimensionellt sätt och inte som den skrikande karikatyr han lätt blir. Intensiva studier av ögonvittnesskildringar och bandupptagningar av hur han agerade i mer privata situationer har skapat det här lysande porträttet av 1900-talets kanske största monster.

Men filmen är inte bara ett personporträtt av Hitler utan det är också en berättelse om ett Berlin och nazityskland i förfall och vad människor som blivit hjärntvättade till att lyda in i det allra sista är kapabla till att göra. Det är en historia om barn som möter den ryska röda armén på gatorna beväpnade med pansarskott, om dödspatruller som drog fram genom ruinerna och avrättade berlinare som vägrade strida och om människor som försöker överleva mitt i en galen diktators och ett fascistiskt rikes undergång.

Berlin är nu en stad som är ett mekka för alla alternativa människor med ironiska mustascher och svåra recept på pulled pork. Ett Andra Långgatan gånger hundra fullt med varietéteatrar, gayklubbar och nattklubbar som är öppna från fredag eftermiddag till måndag morgon. Men det är också en stad med en historia som få andra städer kan mäta sig med. Under ca 60 år så var det hela världspolitikens epicentrum med start i början av 30-talet när nazisterna kom till makten och fortsatt efter andra världskriget då det var Kalla Krigets allra kallaste plats.

Jag har sett denna magnifika film förr och att gå på Berlins gator bland alla gatumusikanter, gycklare och turister och visualisera vad som skedde där för bara ett par tre generationer sedan skänker onekligen extra tyngd åt de historiska vingslag som slår över en.