Jag kom ut från Coop igår, och fick se ett litet barn, kanske 4 år, komma springande runt ett hörn. Med stapplande steg, och en desperat sökande blick, som scannade av butiksingång efter butiksingång, så påminde han om något. Det tog bara någon sekund att göra kopplingen. Kroppsspråket, blicken, löpsteget, allting påminde om Tuco i "Den gode, den onde, den fule", en av tidernas bästa filmer, när Tuco springer runt på kyrkogården och letar efter det gömda arméguldet.
Det fascinerar mig när man upptäcker små detaljer i vardagen där verkligheten kan efterlikna fiktionen.
Jag insåg snabbt vilket guld som den lilla pojken så desperat och ivrigt sökte efter. Han behövde inte söka lika länge som Tuco. Lekia var bara den tredje butiken från hörnet, och pojken blev överlycklig när han hittade sin skatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar