måndag 14 oktober 2013

Submarine – Brittisk tonårsångest möter Wes Anderson

Den som slänger på Submarine och förväntar sig Das Boot eller Jakten på Röd Oktober kommer bli besviken. Men bilden på omslaget föreställande en grubblande tonåring i duffeljacka varnar förhoppningsvis den stora majoriteten av dom som kan tänkas göra det misstaget.



Detta är istället en engelsk comeing of age-film om den udda walesiske pojken Oliver Tate som försöker få ihop det med den tillika udda tjejen i klassen, samtidigt som han försöker rädda sina lika udda föräldrars äktenskap. Udda är nyckelordet här och att en av Olivers favoritböcker är Catcher in the Rye är föga överraskande

Engelska filmer om obekväma och grubblande tonåringar finns det mängder av men Submarine är något mer skruvad än de flesta andra. Humorn är torrt lakonisk och mörk men som alltid med dessa brittiska filmer också väldigt varm. Filmen kan bäst beskrivas som att den är This is England om den hade regisserats av Wes Anderson. Fast minus skinheadsen då.

Submarine är komikern Richard Ayoades (Moss från The IT Crowd) regidebut och för alla som är bekanta med honom så kommer nog inte den torra och intelligenta humorn och hjärtat i Submarine som någon överraskning. För egen del så var det många sömnlösa nätter av Ayoade-YouTubeande som till slut ledde mig till Submarine. Än så länge föredrar jag honom framför kameran istället för bakom men det är en bra film för dig som gillar brittisk myshumor med en ångestfylld twist. Själv finns det få saker jag gillar bättre en mörk höstkväll än att krypa upp i soffan och se en orgie i duffelklädda människor uppträda fumligt på vindpinade walesiska stränder.  

Inte den här filmen. Tyvärr kanske?

2 kommentarer:

  1. Men vad fan när ni äntligen recenserar den enda sevärda filmgenren där ubåtar ingår, så drar ni till med en jävla relationsfilm utan någon undervattensverksamhet över huvudtaget. Jävla prettohipsters

    Zuruck Johann

    SvaraRadera
  2. Va fan. Hur hade det sett ut om vi rivstartat med de bästa bitarna? Jag planerar en essä i tio delar om Das Boot, plus en djupanalys av betydelsen av Its a long way to Tipperary.

    SvaraRadera