John Cazale - Den perfekte skådespelaren

Ingen skådespelarkarriär kommer någonsin kunna matcha John Cazales i perfektion. Under en period på sex år i 70-talets mitt så spelade han i de enda fem långfilmer han någonsin skulle komma att spela i och alla fem blev oscarnominerade för bästa film. Tre av dom vann.

Vi känner väl alla igen honom som Fredo Corleone i Gudfadern I och II eller som Stan i Deer Hunter. Det höga hårfästet, den tunna mustaschen och de ledsna ögonen. Förlorare till karaktärer som desperat försöker vara någon men tyngs ner av en sorg av vetskapen att dom är ingen. Karaktärer som jag inte annat än kan älska och tycka synd om. Och också en briljant skådespelare som jag önskar att jag hade kunnat se i fler filmer, även om det förstört hans perfekta facit.

Cazales första filmroll var just som Fredo Corleone i  Gudfadern I som 36-åring. Innan dess hade han en kortfilm och ett TV-avsnitt av en polisserie på sin meritlista men framför allt hade han många år bakom sig på New Yorks teaterscener. Det var också på scenen som han blev upptäckt av en av producenterna av Gudfadern som såg Cazale i pjäsen "Line" tillsammans med Richard Dreyfuss. Han behövde inte provspela. Producenterna hade hittat sin Fredo.

Francis Ford Coppola var så nöjd med sin Fredo att Cazale också fick en roll i hans nästa film The Conversation som assistent till Gene Hackmans paranoide avlyssningsexpert som tror sig ha snappat upp ett planerat mord. En något bortglömd film idag men fortfarande en riktigt spännande pärla.

Tredje filmen för Cazale blev också den tredje regisserad av Coppola och i Gudfadern II så fick också Fredo en större, viktigare roll och ett par av de mest ikoniska scenerna i filmhistorien. Fredo Corleone måste i tvåan vara den mest ömkliga, patetiska, mest älskvärda losern någonsin och allt är tack vare John Cazales ledsna hundögon och fantastiska skådespeleri.

I Gudfadern spelade Cazale brodern till Al Pacinos Michael Corleone och Pacino var en gammal vän till honom. De hade båda jobbat som budpojkar ihop i New York i 20-årsåldern och i Sidney Lumets fantastiska Dog Day Afternoon så kom de också att jobba ihop i sin tredje film. De båda spelar bankrånare som rånar en bank på Manhattan, rånet går fel och de blir belägrade på banken med personalen som gisslan.

Filmen baseras på en verklig händelse och då karaktären Cazale spelar egentligen var 18 år så var Lumet väldigt tveksam till att casta en skådespelare som närmade sig 40. Efter en provfilmning på Pacinos begäran var han dock övertygad och det slutade med att John Cazale nominerades till en Golden Globe för bästa biroll.

Själv lärde jag först känna Cazale i Deer Hunter. Som barn hade jag filmen inspelad på en VHS som jag spelade om och om igen. I en film med sådana storheter som De Niro, Walken och Streep och med så många oförglömliga scener så var det en scen som alltid etsade sig fast. Med de vackra bergen i Washington som bakgrund så byter hela gänget om inför renjakten och Cazales Stan har som vanligt glömt sina stövlar. För att lära den patetiske losern en läxa så vägrar De Niros Mike att låna ut sina extrastövlar till honom. Jag har sett oräkneligt många sorgliga filmscener i mitt liv, men få gånger har jag tyckt så synd om någon som Stan när han inte får låna de där stövlarna.

Länk till scenen då inbäddning av någon anledning inte fungerar.

Styrkan i den scenen blev inte mindre när jag med åren lärde mig att den skulle komma bli en av Cazales sista och att han visste om det. Innan inspelningarna av filmen börjat så hade han diagnostiserats med cancer. Regissören Michael Cimino kände till att Cazale var sjuk och schemalade inspelningen av alla hans scener först. När studiocheferna fick reda på hur svag han var så krävde de att han skulle bytas ut men hans dåvarande flickvän Meryl Streep hotade med att lämna filmen om så skedde. Cazale blev kvar i filmen och gjorde sin kanske bästa rollprestation någonsin. Strax efter inspelningen av sina scener så dog John Cazale av cancer. 42 år gammal.

Den perfekta raden:
The Godfather I (1972) - Oscar för bästa film
The Conversation (1974) - Nominerad till bästa film
The Godfather II (1974) - Oscar för bästa film
Dog Day Afternoon (1975) - Nominerad till bästa film
Deer Hunter (1978) - Oscar för bästa film

2009 kom dokumentären "I Knew it Was You: Rediscovering John Cazale" där kollegor som De Niro, Pacino, Streep m fl berättar bättre och mer utförligt om honom än vad jag kan: