Mitt liv som statist-del 2. Den Sista Vintern blev min första film.

En statists uppgift är ofta bara att fungera som en bakgrund, för att få scenen att se levande ut. Statistansvariga har ibland problem med personer som är amatörskådepelare, eller en gång var med i en skolpjäs och deras mamma tyckte att dom var väldigt duktiga; därför vill dom gärna ta plats i filmen och helst ha repliker.
Därför är jag väldigt mån om att göra mitt jobb som bakgrund på bästa möjliga sätt; att gå från punkt A till B i precis den takt som regissören vill. Det är ofta det statistjobbet handlar om.

Ändå, när jag väl är på plats, så får jag också ett sug att få så mycket kameratid som möjligt. Och på mitt första riktiga statistjobb, Kommissarie Winter-den sista vintern, så trodde jag att jag skulle få det.

Det var en riktigt svinkall dag 2010, den kallaste dagen den vintern. Vi började filma vid Saluhallen i Göteborg. Jag hade tre olika jackor med, och flera olika mössor, för det hade vi fått instruktioner om. Detta för att vi ska kunna byta om och vara med i flera olika scener. Vi var många statister den dagen, och vi fick i uppgift att sprida ut oss längs Södra Larmgatan för att föreställa fotgängare som är ute och julshoppar.
En del stod och spelade upp egna scener, något som kan vara ganska svårt med tanke på man måste mima, för att det inte ska läcka in obehöriga ljud i mikrofonerna.
I dom situationen skadar det nog inte att vara amatörskådespelare, eftersom det kan vara svårt att mima en konversation; det är inte lätt att tajma vem som ska prata och hur man ska reagera på vad den andra säger, när man inte hör något och ingen har några förutbestämda repliker.

Jag och en annan kille som också var nybörjare bestämde oss för att göra det enkelt för oss; vi gömde oss bakom ett hörn, och när vi hörde statisternas kommando att starta, "rulla bakgrund", då gick vi från punkt A till punkt B, och tajmade det så perfekt att vi lyckades passera mellan skådespelarna och kameran vid precis rätt tidpunkt. Vi syns i scenen i någon sekund, lite suddigt och snabbt. Och så fortsatte det hela dagen. Vi gick fram och tillbaka, i flera scener och på flera olika olika platser. Det var en lång dag med mycket väntan, och det var ett under att vi inte frös ihjäl.

Jag blev utvald till att göra en scen nästa dag också, och det var betydligt behagligare. En timmas jobb för samma betalning som hela gårdagen. Jag kunde ha fått en skådespelarroll, den dagen, som Faktumförsäljare, men jag fegade ur. Rollen gick till en äldre man, som varit statist i många filmer och tv-serier, och jag såg på honom att han väldigt gärna ville göra det, så jag backade ur. Idag hade jag gjort det utan att tveka, men då var jag för oerfaren och osäker på mig själv.

Den scenen blev bortklippt ur filmen ändå, men det är i alla fall mycket mer betalt för en talroll i en film.

Vad får man då betalt för en statistroll? Det kan vara allt från noll till 400 kronor. Och man måste betala skatt på pengarna förstås. För en talroll så kan jag tänka mig att man får 1.000 kronor och uppåt för en dag. Och det kan bli ännu mer om man spelar in en reklamfilm. På Kommissare Winter så fick vi pengar till mat också( för min del blev det blev fisk och potatis på Tranquilo, väldigt gott), annars brukar filmteamet ha organiserat någon catering i anslutning till inspelningsplatserna.

Jag är med i 5-6 olika scener i Den Sista Vintern, men oftast så är jag bortklippt eller syns bara som en suddig skugga. I en scen så kommer jag gående från höger två gånger inom loppet av några sekunder, men jag tror inte att någon märkte det förutom min syster.

Det var en tuff inspelning på grund av kylan, men vi överlevde allihop, och vi fyllde vår roll som bakgrunder synnerligen väl.